Egentligen har jag inte tid med att blogga nu men en liten sak som har förbryllat mej måste jag dela med mej.

Härom morgonen, typ 06.10 när jag skulle ta min cykel och ge mej iväg till jobbet såg jag i ögonvrån en gestalt som kom upp för trappan till gården. Det var grannen som bor ovanför oss. Han var klädd i mörk kavaj,  svarta strumpor och skor. Dock inga byxor vilket var lite otippat med tanke på att det var ca 4 grader varmt.

Gissa om jag har funderat på var i hela friden han hade tappat byxorna, hur långt han hade gått utan och framför allt hur han förklarade det för sin fru.

Jag kan inte komma på många förklaringar som jag själv skulle köpa.

Nu måste jag återgå till arbetet, jag har en deadline att hålla, gör jag inte det finns en stor risk att jag är huvudet kortare till nyår. Det går inte för sej, jag är kort nog redan. 

Nu har jag precis kommit hem ifrån ett besök hos Vackra Vilda som befinner sig utomlands för studier.

Det var mest grått och grått hela tiden, fast oändligt härligt att träffa henne igen. Det känns som det var en hel evighet sedan hon åkte men det är bara två månader sedan och om en månad kommer hon hem. Bra, tycker jag. Hon längtar nog lite själv också tror jag, det är inte så att man skrattar ihjäl sig där borta i väst precis.

Nu ska jag försöka ta igen alla de arbetsdagar som gått bort bara för att jag har varit lite ledigt. Det är lite tråkigt att man måste sota för det i efterhand men det är bara att ta ett krafttag och se till att komma ifatt.

Innan jag åkte iväg hade maken givit sig av österut på affärsresa så när jag kom hem så hade vi inte setts på två veckor. Jag är helt säker på att det är nyttigt att borta in emellan. När man vet att man snart ska ses igen så tycker jag att det är skönt att längta lite. Nu längtar jag hem. I det här gråa vädret vill jag mest sitta i soffan med en kopp te och dra en filt över mej. Men det får vänta några timmar till.

Så där ja. Mässan är över och luften går ur en.

Men oj då!

Nu är det ju dax för nästa projekt.
Det varar fram till jul och innebär att man måste jobba häcken av sig för att hinna i tid, vilket i sin tur betyder mycket mer arbete än fritid och sömn.  Mannen tycker att detta är en väldigt tråkigt tid för det finns bara två lägen på mej - antingen så jobbar jag eller så sover jag.

Fy vad tråkigt jag är!
Men jag gillar mina lönekuvert några månader framåt och i början av nästa år kan jag unna mej ett par veckors semester någonstans där det är varmt. Så gjorde vi förra året och det var stor skillnad.
Vissa år har jag inte vaknat till efter produktionen förrän fram i maj, hela vinter har gått om en lång dvala.

Förra året var jag vaken åtminstone sporadiskt.

I helgen så ska vi ha mässa på jobbet och det är så vansinnigt mycket som ska göras innan vi slår upp portarna för besökarna. Det känns inte som jag har någon koll alls och det är en läskig känsla. Jag duttar lite här och lite där men ingenting blir riktigt färdigt.

Huvudet går mycket fortare än vad jag gör så ibland måste jag liksom stanna till och "hämta" mej själv, som när man tar en liten unge i handen för att den inte går tillräckligt fort. Konstig känsla.
En  massa människor som drar i mej hela tiden. Nu känner jag att jag helst skulle vilja ställa mej i en hörna och skrika
LÅT MEJ VARA IFRED!
KAN NI INTE GÖRA NÅGONTING SJÄLVA UTAN ATT FRÅGA MEJ. (fast mycket högre)

Jag vill stänga dörren och göra mej onåbar så att jag kan få jobba i lugn och ro och kanske till och med få något gjort.
Men så kan man ju inte göra.

Eller kan man det? 

Det var ta mej tusan likadant inatt. Jag förstår inte hur det är möjligt. Jag var på ett stenhårt gympapass igår och sen gick vi  ut på krogen och lyssnade på ett band. Ett glas vin blev det men det ska väl inte behöva hindra nattsömnen. Klockan hann bli nästan halv 12 innan jag kom isäng och jag trodde att jag skulle sova som en död.
Haha icke! Jag vaknade halv 2 och höll på ungefär som natten innan.
Fast jag snackade inte med Dalai Lama.
Vad fasen är det här?

Vem är det som är avundsjuk på min sömn och tjuvar åt sig den när jag behöver den som bäst?

Trots detta har dagen runnit på och jag har inte hunnit vara trött.

Inte ännu ialla fall.

Igår kväll var jag jättetrött! Jag ville så gärna se Upp till kamp på TVn och det var med en kraftansträngning som jag lyckades hålla mej vaken den sista halvtimmen.

Sen var det direkt in i sängen. Jag tror vi somnade båda två inom 5 minuter.
Sen vaknade jag halv 2, gick på toa . . . försökte somna om . . . sparkade min man - oavsiktligt! . . . kollade på klockan 02.10 . . . kollade i taket - mörkt . . . kollade på klockan . . . räknade andetag - i hopp att somna av tristess . . . kollade på klockan 02.45 . . . funderade på filmer som jag glömde lämna på biblan igår - det blev ett stort problem . . . kollade på klockan 03.30 Drömde om Dalai Lama, han ville komma på vår mässa, det fick han.
Vaknade igen strax innan 5 men då somnade jag om ganska snabbt.
05.20 ringde klockan. Ny dag!

Nu är jag trött!

Jag har hittat ett nytt gym som verkar jättebra.

Det gamla har jag tröttnat på för länge sedan och den sista tiden har jag haft mer eller mindre bra ursäkter för att inte ta mej dit.
"Det regnar och jag orkar inte cykla mer idag" är en ursäkt som har varit flitigt använd. För mej själv alltså, som tur är behöver jag inte stå till svars inför någon annan men det är illa nog med mej själv. Men det har ju regnat nästan varje dag, faktiskt!
Det nya ligger mycket bättre till, på vägen hem och väldigt nära hemmet. Instruktörerna är bättre och passen roligare, lokalerna fräschare. Det finns alltså inga andra ursäkter än sjukdom eller död.
Aj då!  detta kan bli riktigt jobbigt.

Att det  kan vara så skönt ibland.

Bara skrota runt och göra nästan ingenting eller i vart fall bara det man själv vill.
Jag älskar verkligen min man och allt har varit hur bra som helst sedan storskrällen i början av sommaren, men lite ensamhet ibland är inte fel.

Så jag har kollat på lite film, ätit kyckling och pratat i telefon.

Tänk att man inte hinner mer!

Jag var nästan sugen på att ta ledigt från jobbet så att jag skulle hinna vara ensam lite till.Men det går inte för sig, jag hinner inte med det jag ska fast jag jobbar över en timme varje dag. Får väl  snart börja med två timmar i stället.